Om tillvarons dribblingar.
Bollen är på Zlatan. Vinden gläder honom. Han tvekar. En liten blomma står i hans väg. Hon visar glatt sin egen ringhet till planens gepard.
Han får henne att heja lydigt, och han slingrar sig längre längs de enklaste stigarna som mäts ut bland gräset. Han hälsar och dribblar mot mål.
Han lägger snart kinden mot gräset, sporrad och varm. Men se där, en skalbagge! Bollen undviker den inte, den böjer skalbaggsbenen och matar döden. Stoppet.
Detta är vad han fruktar på denna nedtrampade kyrkogård där oturen inte längre är begravd. Detta är vad han vägrar.
Även om en cypress eller annat farthinder bryter av hastigheten. Barn kommer ändå att ta efter honom, vad han än gör.
Snart flyger han igen över staket, tak, kransar och slitnagamla namn. Bara för hejarna att hänga med.
