Om de Heliga förr och nu. Läsetexter: Matt.5:14-18, 25:34-40, Joh.1:47, Rom.2:28-29, Heb.11:1-40, 1Petr. 2:9-12, Upp.12:11.
Tack Gud för allt ditt välsinnade folk
Vars livskraftiga hjärtan för evigt längtar
Efter att trösta och bli tröstade
Att förlåta och ta emot förlåtelse
Att stifta fred och bära andras bördor
Att alltid döma rättfärdigt även under vedermödor
Att de är kapabla till vad som helst gott
Att alltid mäta med rätta mått
Alltid känns inuti dem glöden med oljans krus
Av den brinnande Sanningens ljus
Alltjämt halvmedvetna, halvt vetande, framträda de
Med en upptagen kraft, kärleksfullt född av din Ande
Vilken i Hans saligt belastade sköte signalerar
Att de över synd, död och djävul triumferar
Att de göra antika lovsånger attraktiva att ännu sjungas
Att de förmedla kraft till kämpande syskon som förundras
Att de lära barn att växa upp till Heliga män och kvinnor
Att de göra kloka män till visare människor
Än mer medvetna om deras syfte som spjutspets
Långt bortom deras jordiska synkrets
De Heliga som i antiken kröpo över kullarna med blödande hud
I allt för att förhärliga Israels Gud
De som inte så älskade sina liv att de drog sig undan döden
Mot glädjen av att Guds välsignelse blev dem beskärd även i nöden
De som hellre levde i denna värld som främlingar och gäster
Än att dyrka Romfas, Molok och Baal och acceptera deras gester
Åh, Guds kärlek inneboende hos dem
Ett ljus för oss på vår vandring till vårt gemensamma hem