Gen.1:3. Om att se livet som årstiderna.
Livet är som årstiderna
mönstrade porträtt, konstgjorda, djärva.
Våren med blommande kärlek betäckt.
Ungdom flyr snart dit för att se tillbaka.
Sommar stormar med blixtnedslag,
bländande sken för att hälsa vår åsyn,
Med Sanningen som lyser som ljus
för att vi ska förstå det första
och mäktiga Gudsbudet.
Höst, halvt glad, så kort och flyktig,
fast dyster, ledsen är hennes
ödesdigra hälsning.
Önskefull glädje väcker hjärtat.
Vi känner att det finns en stor plan,
vi ser bara en del av den här och nu.
När vintern kommer är det det enda vi vet
Vi darrar i nordvinden.
Det gör slutet lika vitt och ljust
som när vi står i snön.
