Ett vittnesbörd.
Först var jag på cricketkvällen,
besökte därefter kyrkan.
Kände på de tunga träkorsdörrarna,
drev upp dem och gick in.
Mellan triangelns blommönster
över altaret och dess tavla
fann jag tre knivhuggna kosmos.
Bröd och vin finns här,
glöm aldrig dess välsignelser.
Gud är god.
Tårar tvättade mina krokiga fötter,
de torkades bort vid predikstolen.
Jag hörde någon börja surra förnöjt.
Snart ljöd en sång vitare än snö,
det var jag.
Så fann tjänarna mig på bänken
som en tjuv om natten,
tittandes på mina brustna handbojor
runt mina öppna händer.
De bedömde - och glömde
mina tre kosmos.
