Denna text är dedikerad till de 15-17 miljoner (!) minkar som nu planerasatt avlivas i Danmark pga Covid-19 fynd hos minkar där.
Den krossade ångesten vid din födelse
gjorde det möjligt för mig att dö med glädje.
De rödbruna höstvindarna blåser starkt nu
och minner om ledsamheter för länge sedan.
Över min sorgliga, tillplattade grav
därest grumlig våg på grumlig våg
av olycksbådande svarta moln rullar in
finns likväl en sällsynt stillhet och fasthet.
Nu när jag har gått med de dimmiga värdarna
av böjda och svagt leende spöken
så kommer inte den snyftande duvan längre
vilket får mig att vilja ångra min sorg.
I ödesmarkerna dit inget enda spår når
förblir den dock, för att styra bort alla förbannelser.
Då svarta seglande galjoner väl kommer till stranden
återstår bara sägandet av: inte mer, inte längre.
Men, vi möts igen.
