Dysterhet.
Ljudet av rasslande siden har avstannat
med damm fylles marmorgården.
Inga dansande fötter faller nu på dess golv,
vissna fallna löv i högar blockerar porten.
För hon, min glans, min härliga är borta.
Kvar är jag, kastad i hopplös ångest.
Tanke & Text