Bön på natten

Klag.2:9.

O Gud,

jag ber dig

min sol, Herre,

låt mig hålla

min balans,

mina sinnens balans,

för jag är rädd.

Kan detta verkligen hända?

Den mannen 

eller anden

är ett splittrat stänk,

förlorat bit för bit

som vill bryta ned 

min ande.

Herre, behåll

mitt hela jag,

glad och oskadd,

för jag vill stanna

där jag är,

veta vad jag är. . .

veta att jag vet. . .

veta att jag är. . .

mänsklig.

Framför allt människan

med sin själ och ande,

särskilt med din Ande,

är liv utan mått

eller ihåliga lufthål

ty Herren 

är där.

Så är jag mejslad

Gen.2:7.

Först sänkte du mig

i garvsyran i din skål,

ödet som min medfödda väg

härdat och uppmjukat.

Då högg du bort 

det värdelösa och oslipade

och band mig till din stav

med tunga vikter på min fot.

Som en som betalar för sina skulder,

hade du mig med din sele

rörde mig upp mot åsen,

virvlande fram med fötterna

där jag vimlande svänger 

fram och tillbaka.

Du gnuggade mig med grov sten

tills min varelse brinner som eld.

Och bara se hur vit är huden

i hela ladan och allt däromkring.

Även om min kropp går igenom vatten

och eld kommer jag att uthärda allt.

Du är min tillverkare som mejslar mig,

och jag är förberedd för evigheten.

Baksmällan

Bakrus.

Utan mig skulle det inte 

bli något vått,

sa vattnet till baksmällan.

Utan mig skulle det inte 

finnas en katt,

sa den berusade tamkatten.

Sedan föll baksmällan

och katten 

i vattnet

och båda blev våta,

men särskilt baksmällan.

Och det fick vattnet

att också få en baksmälla.

Men baksmälla fick

inte katten.

Vattnet var för det

för vått.

Fiskaren

Trälarna mot trålarna.

Han kastar sitt nät

med sänkaren långt

över det glänsande vattnet

och väntar tills han lossar

en av hakarna

där det är vått och jämnt

med stenar och något

som snart rör om 

med glänsande glid,

en val, och någon

som är alltför hal,

slinker förbi

en evighet i hans

grova händer.

Kärleksdikt

Livets gång.

Jag vet att du är vacker

och kommer att dö.

Med ett leende

på dina läppar t.ex.

eller med en blomma i handen.

Och de påföljande dagarna

blir dammet tjockare

på fönsterbrädan.

Det blir väldigt trevligt igen.

Trevligt och hårt blått.

Jag går runt

med konstiga tankar

i huvudet

som nu sitter lite djupare 

mellan axlarna.

Sedan kommer ett ord av tröst

från någon vars läppar

du aldrig förväntade dig det.

Och så vidare

kommer allt att finnas kvar

med det gamla.

Mitt hus

Varande.

Jag bor i ett hus

med kala golv.

Går där runt

varje natt

tills dagen 

är ny.

Men inte riktigt

alltid så,

ty nattens spricka

i taket 

och om jag krympt

kollapsar,

så ser jag

dagen röd,

som ögon 

med rutor i.

Andra sidan efter denna sida

Metabolism.

Där det finns en pil 

bredvid ett vattendrag

och gula fjärilar blinkar i solen;

där slåttervärlden förstörs,

kan du höra lyrik hela dagen.

Förvara allt inuti dig

för att ta dig 

till andra sidan.

Saras bön

Ett rop som hördes i himlen.

Under dessa anbudsdagar

där jag väntar på löftets uppfyllelse,

ber jag till dig, o Gud,

min styrka och kraft.

Även i de sena timmarna

där jag ofta sitter och funderar.

Bevilja att jag inte kommer 

att avstå från min plikt som kvinna:

så ock i de oroliga timmarna

i vilket ett nytt levande ljus 

kan hitta till sin plats  -

O Gud, hör min bön -

ge oss ett välbyggt barn!

Till en tvååring

Omdöme.

Lilla bebis, du håller dig upptagen

med burkar, skal, runda stenar, 

snören och papper.

För dig är den här världen

full av kärlek, glädje och nöje.

Och när du växer upp och märker

andra saker runt dig,

är det då ett mirakel?

Att din mamma gråter?

Även senare, om du vill förstå

och så undrar över tiden,

om döden och livet, 

om dig själv,

över livet efter detta, 

över evigheten?

Och en dag, då du upplever

frågan vad detta liv erbjuder.

Du får också din uppmätta del

av glädje - och sorg.

Lek på, mitt barn, 

njut av ditt spel,

din mamma tittar på, och vet -

våra fäders Gud

kommer våra små 

aldrig att glömma bort.

Ej heller glömmer Han 

bort en enda av dem.

Kontemplation

Beaktande.

Lite ensamhet

utan armbandsur eller hemnycklar

bort från fallen civilisation

avspeglar tillvarons värdelöshet.

I seendet avvärjer jag mig

ignoransen och arrogansen

i vår värld.

I stället skymtar en

en man bland tusen fram,

så ock Hans Ord.

Alltför högt att röra vid,

vilken många himlar 

färgar Honom

med soluppgångens guld.

Bygeln

Kraft.

Du rullade precis bort stenen

hos detta hjärta, 

som återigen den ljusa källan,

som tidigare, strålande och glad

skjuter upp och blåser i vind och sol.

Jag vet det längst inne i mitt sinne

att din kärlek fyller mig igen 

och ger näring åt bygeln.

Kärnan

Svar.

Livets början skimrar igen,

inte mer igår och inte mer imorgon,

inte mer tid och inga fler timmar,

inga gränser och inga murar;

och all rädsla gick över,

befriad från skuggor och mörker,

smärta och sorg väcks till glädje!

Hur kan det vara så enkelt!

Hur kan livet vara himlen,

med dig O, livets kärna!