Omdöme.
Lilla bebis, du håller dig upptagen
med burkar, skal, runda stenar,
snören och papper.
För dig är den här världen
full av kärlek, glädje och nöje.
Och när du växer upp och märker
andra saker runt dig,
är det då ett mirakel?
Att din mamma gråter?
Även senare, om du vill förstå
och så undrar över tiden,
om döden och livet,
om dig själv,
över livet efter detta,
över evigheten?
Och en dag, då du upplever
frågan vad detta liv erbjuder.
Du får också din uppmätta del
av glädje - och sorg.
Lek på, mitt barn,
njut av ditt spel,
din mamma tittar på, och vet -
våra fäders Gud
kommer våra små
aldrig att glömma bort.
Ej heller glömmer Han
bort en enda av dem.
