Löftet

 

Fejdens största utmaning.

Våra barn måste bryta ny mark,

banbrytare, pionjärer, modiga som lejon!

Skydda detta land med deras svärd och plog.

Hämta styrka från oss och vår kärlek.

Våra armar kommer att bära dem som kärvar,

omhuldade av ljus och härdade av vindbyar.

När tiden stänger av dem och de faller

kommer de att vara en välsignelse för alla.

Våra söner måste vara hårda som stammarna,

starka och smidiga och flammande som lågor.

Deras uppsyn må se djärv och orädd ut,

och deras ord vara lika ädla som klockorna.

Våra döttrar måste vara redo som vattnet,

vara modiga i hjärtat för striden senare.

Och deras ögon må lysa som stjärnorna

och deras huvuden hållas höga som furor.

Våra ögon kommer att följa dem i livet;

vi kommer att ge dem mod och glädje,

att när vi väl bortgifter dem,

dricker vi fortfarande kraften ur vår själ.

Ravenna

Om att återta förlorade domäner. Till Theoderik den Stores minne, d. 30:eAug., AD 526.

Till Ravenna vi skola återvända.

Signad vare vår gotiska här

som återskapa skall vår forna sfär.

Give att Herran oss skyndsamt sänder

krigslycka i tåg genom alla länder.

Gatan

Polaritet.

De vanvårdade runorna

är fingerdragna på det slitna köttet,

de är gravida och svullna av arga skrik,

utsläppta och nu så ofattbart hesa

att det till och med stör en vallhund.

Fisken lever fortfarande på skärbrädan

med dess ångest kramper under den blodiga kniven,

går den lidelsefullt igenom dess nya utformande

och skärs ut som en mogen abscess,

medan dess inre drev far ut på gatan.

Gatan lutar sig smutsigt nedåt

samtidigt som en sotig oljefläck glider

runt kvinnor och ett kritvitt barn,

för vilken det inte längre finns

någon välgörande ört på jorden.

Allt är fryst i vår nordliga vind.

Vi kommer dock snart att hitta en fiskekrok

som ger oss ett lyckligt ansikte.

Då, först då, är vår tid inne.

Men inte ute på gatan.