Solens dans

Perspektiv.

På morgonen då den grå duvan

stilla sätter sig på taket

tvättar jag mig i fiskdammen.

Jag är en musfågel

bland vipporna på tamarisken.

Jag lyssnar till spindeln och hans väv

till blomman på den krokiga vassen.

Till kardinalens låt utan bibel

på alla språk

som tittar runt, tittar runt

och gör sitt oväsen.

Den dagen kastades hennes halsduk

över mina axlar.

Och ett fågelnäste säger

att träden står i beredskap längs gatorna.

På natten vandrar en svart munk

med månen runt fingret.

Jag flyr in bakom den sjunkande vassen.

Inbäddad i skuggor av sorg

gör jag mig en klädnad

av tårar från nödställda människor

(se hur det lyser i morgon!).

Zoomar in den röda solen över Hiroshima

och väntar på den grå duvan utan olivblad.

Envar

Om ett barns relation till dess mor.

Prata med mig, till dess ditt bälte piskas på min kropp.

Prata med mig, till randen av kött, blod, ben och märg för evigt är utrotade.

Prata med mig, tills jag naken i rädsla bryter loss och frigörs.

Prata med mig, med brännässlor inuti såren under jordskorpan. Stenad och renad.

Säg till mig, innan jag går iväg för evigt, att jag kan sova på den svala modersplatsen vid ditt bröst.

Fyndigheten

 

Om sökande och finnande.

En skattletare med sitt sakkunniga öga

sökte på vår livsstrand efter en raritet.

Hur hoppfullt strosade han inte omkring;

högrest och stolt, men gick dock bet.

Bland snäckskal sparkade han runt, förgäves.

Besviken och tyst gick han hem således.

Mitt hjärta slår nu långsamt, min vän.

Ändå sjunger jag nytert åter igen:

"Bryt fram vågor, vindar, bris och slag!

Tills en pärla från en musslas skal en dag

även här kommer att flyta stilla i land.

Ett fynd värdigt denna sköna strand.

Så att det ingenting är värt att ljuga

om den skatt som verkligen heter duga.

Som vi förväntade oss alldeles för snart

men som dök upp i sin egen fart.

Jag vill mig aldrig från havsutsikten vända;

den får mig att se klart till världens ända."