Havsstrand

 

Intryck.

Jag älskar fuktiga kvällar vid havet. Vars snäckskal rikligt pryder dess strand. När svalheten från henne glider försiktigt fram, som från fjärran bär sitt vita skum, som vårdar havsväxterna här. Och vid strandens träd där skuggorna tränger in; syrsor, flugor, en dansande värld.

Ser från stranden avlägsna städer i sina blekna höljen. Fiskare ingår också i min syn. I en trög jolle som slösar med nätslöjor, flytandes i mitten av kvällens förfallna ljus. I dess blåa dimma falnar den röda solnedgången.

När evenemanget har sjunkit och månen rullar på horinsontlinjen, som vandraren i natten, berusad med blåaktigt dis från vatten som stjäl mina rytmiska låtar. Mina rytmiska låtar som jag älskar att spetsa till med mina minnen och tråkiga tankar.

Medan vågkomponenter stänker samman och ihopflätas dämpat och graciöst. Och min ande är upprörd.

Vid ängen

En betraktelse.

På landsidan står askar i rader jämte den långa, böjliga ängen. Ängen med dess långa, svaga häckar, där det gulaktiga vattnet plaskar, vilket också flyter upp på vägarnas kanter. Damm av aska faller ned i dess närhet.

Det är som om hösten dykt upp i ett enda slag. Bältet som täckte henne med mörka, torra stenar brister och fram glider sand och gyttja på bleknande gräs och stjälkar. Fram bryter förvandlingen obehindrat.

Låt också mina drömmars översvämning rusa fram! I detta bleka landskap.

Nattljus

Tidväxling. Passage.

Hjärtat dolt och bortvänt från de yttre tingen. Anden vaknade på nytt till liv vid sin nattliga födelse. Till det vidsträckta där det för alltid glöder, jordens stjärnsjäl. Där helt i primal ekstas inom hennes djup, där festandet aldrig tröttnar.

Denna uråldriga skönhet lyser fram: varje tanke hos mig är ådran igenom henne, med sin eld. Alla mina tankar är massor av utandat liv. De andas åter in i mig, hjärta till hjärta är de allierade. Deras glädje lyser klart och brinner fritt.

Men när morgonens klocka klämtar slocknar lågan och världarna får åter delas.