Dagens evangelium VII

Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna tillfullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. 1Kor.13:12.

Jag känner att tiden inte kan andas mer,

min hand mot en fast stängd dörr

som håller mig fast inom slöjan av livlig spänning.

Någon gång kommer jag att slutligen segra!

Den dörren skall sedan öppnas vid 

och jag skall äntligen kliva in.

All sanning kommer att uppenbaras för mig

och jag kommer mer och mer att vara fri att veta! 

När skall jag vara värdig?

I livet? I döden? I odödligheten?

Tonårspäron

Om de sista rycken innan det flaxas ut ur boet.

Vi har tonåringar, tre för att vara exakt. Hur vi överlever är ett okänt faktum! Från gryning till mörker ansättas vi. Efter det surrar och virvlar vi runt.

Äntligen landar jag, då det blivit natt. Tillbaka ned till platt. "Vad är det i min säng?" En hårig hårrulle från någons huvud!

Min bil finns aldrig där för mig. Telefonerna är alltid upptagna, vilket gör att mamma får panik.

'Hur kan jag ringa dig?' "Skaffa mig en annan telefon!" Eller ännu bättre: "Låt oss bara lämna hemmet!".

Ja, snart fara de iväg på spröda vingar.

Fängelset

Hab 1:2-3. Let me go! Dramat är över.

Hur länge till skall jag behöva lida

under vad som tycks vara

ett icke tidsbestämt straff.

Att helt få slippa bördan

som betynger mig med kraft.

Där dagar blir till klagan

veckor som ger själen bräckor

månader blir till blånader

och år till än värre sår.

Omgivningens atmosfär

förvärrar mina besvär.

När skall fågeln åter släppas fri

mot skyarna stiga utan apati -

och så fri förbli.