Svar.
Livets början skimrar igen,
inte mer igår och inte mer imorgon,
inte mer tid och inga fler timmar,
inga gränser och inga murar;
och all rädsla gick över,
befriad från skuggor och mörker,
smärta och sorg väcks till glädje!
Hur kan det vara så enkelt!
Hur kan livet vara himlen,
med dig O, livets kärna!
Knaggliga vägar.
I dagar sitter jag här tyst och ensam
och räknar spåren i mitt ansikte.
Spåren, som blir allt djupare
liksom på en lerig väg där vagnar
med tunga laster lämnat sina spår.
Jag borde tala och du borde lyssna.
Eller så kommer jag att fastna.
Det stämmer; lyssna nu!
d.16:e Okt. 1611. Dags för lite “ursvenskt barbari”.
Vi skulle behöva en ny Hertig Karl
som gör slut på våra kval.
Processen kort med landsförräderi.
Benåda dock dem som visat sympati.
