En dikt.
Idag såg jag en liten flicka
med två glänsande flätor, precis som du.
Igår såg jag en liten flicka
med smala bruna ben, precis som du.
Förra veckan såg jag en liten flicka
med antilopögon, precis som du.
För länge sedan såg jag en liten flicka,
mitt eget barn, och det var du.
Utflykten.
-Så hur var havet?
Nej, nej, det såg ut som en stad.
Vägar, torg och gator
under en typisk stadsvecka.
Pigor och drängar,
borgare och bankirer,
musik och dans.
I värdshusen fanns kransar av ljus
Dryckesbodar kring varje marknad.
Folkliv och förströelse
har samma form överallt nu.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus.
Solen bländar.
Vägen är vit.
Molnen bolmar gradvis upp.
Vinden är redan kall.
Längs betongväggen
kryper min skugga.
Jag hittar en utmattad fjäril
på min väg.
Det här scenariot vänder sig
inifrån och ut.
Jag skall nu gå fram
som en evangelist
som lyssnar på de svaga,
och avlastar deras
bördor.
Ty långt borta dundrar
den starka åskan.
Mörka tider åstundas.
Men ljuset ...
kommer tillbaka.
En betraktelse.
Hennes västra fönster
tittar på vägen.
År ut och år in
har det dammmoln
omkring sig.
Runt hörnet ses damm
stiga och försvinna,
det höll vakt fram till
solnedgången
som ett falköga.
När jag åkte tillbaka en dag
för att tvätta gardinerna
och kitt sprängde runt fönstren
tänkte jag på denna kvinna.
Att se är att inte tro.
Ingen näthinna kan spegla frånvaro.
Det fanns ingen vid bordet
bakom fönsterbrädan.
Symaskinen var tyst.
Gardinerna drogs ut som
över ett blint öga.
Utanför var ramarna täckta av damm
och kitt sprängde runt fönstren.
Svarta änkan.
Jag ser henne gå,
ett vandrande under,
nattens Madonna,
som ger motståndskraft
till medlemmarna nedan.
Böljande och svajande
är hennes skönhet.
Tiotusen vilda nätter,
djungeln och orkanen,
kom ut ur sina hålor
slogs av hennes rena form.
Toxteth, Stockport, Liverpool och så vidare.
Tyst ligger över bygden. Ophelia sover och King John likaså. Landlöse King John, som just återvänt från korstågen.
I sina drömmar: hundar, gläfsande engelska fårhundar som knuffar på träd i en äppelodling. Men Jane är inte där, inte heller Adam & Eva.
Istället hoppar den jackbootade asassinen över det trasiga stängslet. Han är leopard i denna djungel, han kommer att göra ett dödande i natt. Kan du i mörkret se färgen på hans trikåer?
Om en giftaslysten ung kvinna som är trött på sitt arbete. Hon vill bli fri och gift med en särskild karl från en något litet mer bemedlad familj.
Min vila är borta
mitt hjärta gör ont.
Jag hittar det ingenstans
och ingen annanstans.
Vad jag borde sakna honom.
Mörker är livet och allt annat.
Är så försummad.
Mitt stackars huvud
är så förvirrat.
Min sårade ande
vandrar hit och dit.
Min vila är borta
mitt hjärta gör ont.
Jag hittar det ingenstans
och ingen annanstans.
Jag tittar bara efter honom
ut genom fönstret.
Endast för honom går jag
till mitt tunga, hårda arbete.
Huset står fortfarande ute.
Hans stolta steg,
hans ädla gestalt,
skrattet och leendet.
Hans ögon är fulla av värme,
så ock hans ord.
Tänk vad ett mirakel kan göra.
Margareta, hur hon omhuldar
sin käraste.
Min vila är borta
mitt hjärta gör ont.
Jag hittar det ingenstans
och heller ingen annanstans.
Mitt bröst bultar för
att han måtte möta mamma.
Då kunde jag ta hem honom
och bli kompenserad.
Och alltid behålla honom
så mycket som jag ville.
--
Delvis inspirerad av Art Bears gamla låt The Song Of The Dignity Of Labour Under Capital.
As I stood at my bench and the job hurried by, while my hands did their work a tear fell from my eye, and another and soon though I couldn't say why, I felt such a sorrow I wanted to die.
Inspirerad av Bastards gamla låt "Motor City Kid" (1989) samt "Ensam i Natt" med Lädernunnan (1979).
Nattluften är tung,
andas in den neonbelysta gatan
genom det halvöppna fönstret.
Utanför är de hemlösa barnen
och dess hårda tillvaro.
Jag slumrar.
Mitt huvud vilar
på min steriliserade kudde.
Jag sover.
Min dröm tvekar.
Jag drömmer;
om molnjakt
om hur fåglar accelererar
om hur vågor skriker
om bergsbockar som bryter fram
och jag vaknade upp förskräckt
med den förkrossande insikten
att stadens motorvägar
går igenom mina ådror.
..
Bastards - Motor City Kid
Leather Nun - Ensam I Natt
Att rita om topografin.
Ikväll vet jag
att jag aldrig kommer
att älska dig mer:
dina händer har blivit för små
för att hålla om mig,
att klappa om min kropp
för att befria mig.
Jag tömdes av smärta och sorg
och av dig.
Jag såg kor stiga upp från gräset.
En dag jag ser som lika död
som en fågel lagd på ryggen.
Jag måste gå upp nu,
en ny horisont bryter fram
ty jag är trött
på din våta nos
i min ljumske.
Slutrefräng.
Inte för så små smulor
har jag gnuggat min rädsla;
deras gråa aska utspridd
över marken
där mitt liv
som en svart mun
kommer att stängas,
för att vinka av,
att avlägsnas
från detta kött.
Återseende.
Jag ser henne nu på äldre år: ett stilleben för trött för att existera.
Hon trånar efter korkar på vattnet. Drömmer om weekendseglatser runt skären på sommaren.
När jag vill fråga något om den lilla tragedin efter hennes drygt fyrtio yrkesverksamma år försöker hon förgäves att jaga bort djuren som betar på hennes smala axlar. Som tömmer hennes arma och värkande bröst.
Allt medan vinden ledsamt leker med hennes torra, döda hår.
Om att ej ha "öron att höra med" men att se...försent. Se till så att du inte blir ett blockhead.
Jag står med örat
pekande mot vinden,
men ser bara långt borta
en gul och vit blixt.
Han kommer med molnen,
med kanon och kvartett,
men för mig bara ett ljus
etsat i fjärran,
gnistan i molnet,
elden mot väggen
ljudlöst skrivande
därpå för hand.
Jag står med örat
pekande mot vinden
döv för de ljusa ljuden,
men ser en gul och vit blixt.
Försäkran.
Kvällen var en pärla,
en dyrbar diamant.
lyser som en stjärna.
Två själar och ett löfte.
Det var kvällen.
Så kom dagen.
Speciellt den där dagen
var vacker.
Det var hennes dag -
hennes dag och hans dag.
Så kom tiden
strax efter middagstid,
gnistan i hennes öga.
Efter att ha väntat
så många gånger:
En vårblomma döpt.
Den lyckliga dagen:
Den lilla mannen
och kvällen
omfamnade henne,
de tre var ett.
Ålder, en siffra?
Det finns bara
två typer av människor:
de över trettio
och de under trettio.
Trettio är inte en livstid,
det är en sjukdom.
Trettio är ett vattendrag
mellan unga och inte längre unga;
trettio är ett andra fel:
psykologin (sic)
gillar det inte -
men författare och filosofer:
Goethe, Bachmann, Baldwin
och Henriette Grové;
gillar det.
Trettio har inte finnar
ändå har det ett symptom:
trettio vill vara med
i ungdomen och ungdomens dröm.
Full "Vilda västern" outfit.
Diana hade en yxa och en båge,
Minerva hade en uggla
och Venus hade ögonbindel.
Så hade de bytt sina nick.
Dagens gudinnor skryter
med pinnar från slagarna,
men du föraktar en sådan get
och går med två revolvrar.
Därför ska jag sjunga om Laura,
därför kommer jag
att hyra Lara Larunda,
Laureata till Laura!
Tankar över Gen.2:15-17, 3:15,21, 1Tim.2.13-14 och Upp.12:1-2.
Paradiset var förlorat
när hon kunde smaka
den förbjudna frukten;
månatliga nattskuggor
förnyar den ursprungliga hösten;
men vilar i hennes länder
gör den apokalyptiske gossen.
"De vuxna säger att ungdomen är den bästa tid man har...", som punkbandet Skabb hade det.
Vänskap är inte vad man söker
utan ungdom och nöjen.
Ungdomen, frisläppt efter sitt
erkännande av sin fåfänga
och som i gengäld
erbjuder sin ungdom till unga
såväl som inte längre unga.
Så kontrollerar de
denna visdom tillsammans:
kontakterna man letar efter
och alla livets bekvämligheter.
Med ett tillägg: mänskligheten.
Simpelhet.
Även på spårvagnen
är kvinnan med shoppingväskan
en boj på ett öppet hav.
Hon tänker på vattenljus
och dagning.
Mannen med de bleka ögonen
ger efter för fluktuationerna,
han tänker på öl och sjöjungfrur.
Kvinnan älskade honom
och genom åren
har hon för honom
haft ett ansikte
av virkad röd brysselspets.
Myrorna i staden
tar varandra för givet
titt som tätt
för natten är en flod
och så kan myrorna flyta med.
Några kommer att gå i land
och vissa måste sjunka
men andra kommer
bara att få blåmärken
och komma hit igen
imorgon kväll
för att dricka.
En symbol.
Hushållssten, gråsten
hittar du även i havet,
havsstenen som inte växer,
inte vänder på havets sand.
Snarare här och nu än i vårt rum
skakar stenen i mina händer,
griper stenens damm omkring sig,
färgar stenen fingrarna gråa
och svänger pendeln för hand.
En kamp.
Ängelns damm vilar på mig
och gör spåren djupare.
Men om jag gör det igen
må jag tänka på hennes
medlidande och trogna omsorg.
Jag hör hans vingslag och puls
i det tinnitusdrabbade örat.
Passage.
O, hur livrädd
var inte hennes förändring.
Från mörkret på himlen
och på havet.
Av det starka ljuset
från månen.
Från lösa moln
över en svartblå sjö,
där stjärnor blinkade,
men om och om igen
gav sina klara signaler.
Att dö bort, som en ros
från ett gräsblock
och så ställas i sin vas -
att bli vuxen.
Den generösa månen
ökar på sin översvämning.
Det tog sin tid.
Fortfarande slår
den lilla flickans hjärta.
Retrospektiv.
När tiderna var stilla,
för länge sedan,
föddes hon,
i stillheten av en blomma,
som stod i blekt ljus,
det svaga ljuset -
molnen omkring henne
med något litet regn.
Hon stod blek
mitt i dysterheten,
hennes ljusa ögon,
hennes blonda hår,
de vita händerna,
därför tårar i god tid;
en tunn och fattig tjej
som lider lättare.
Ta med dina starka,
glödande blomfärger,
ditt egna blodrött,
i det tidvatten
som är nu.
Fatalism.
Han sa till mig:
- Gå dit så fort du kan!
Han tog sig själv
till avlägsna länder.
Efter alla år
har hans hår tunnats ut
och han kommer
återigen tillbaka
till samma punkt.
En annorlunda skogspromenad.
Då var skymningen
borta igen...
Nej, men titta,
längst ned
vid ena foten
sitter en uggla
med lysande ögon -
hör hur vackert
han kallar mitt namn,
att vi skulle
färdas tillsammans
genom mörkret.
Madrömsfärd.
När natten kom
och bar sina mörka moln;
de tunga kuddarna
som är hennes beskydd.
Där hennes folk sover
såg hon linjen av bränningar
och stranden för det rika skeppet.
Skrattet från hennes mörka läppar
lät grovt och ekande.
De verkade hest stöna nu
mellan guld och hennes gamla beskydd
under vattnet.
Döda, bleka och svarta rop
flög snart från läpparna.
Ett svagt rop som från sjömän i nöd,
som vaggar och fumlar i vattnet.
Det var hemskt.
