Handling

Slutrefräng.

Inte för så små smulor

har jag gnuggat min rädsla;

deras gråa aska utspridd

över marken

där mitt liv

som en svart mun

kommer att stängas,

för att vinka av,

att avlägsnas

från detta kött.

Kontoristkvinnan

Återseende.

Jag ser henne nu på äldre år: ett stilleben för trött för att existera.

Hon trånar efter korkar på vattnet. Drömmer om weekendseglatser runt skären på sommaren.

När jag vill fråga något om den lilla tragedin efter hennes drygt fyrtio yrkesverksamma år försöker hon förgäves att jaga bort djuren som betar på hennes smala axlar. Som tömmer hennes arma och värkande bröst. 

Allt medan vinden ledsamt leker med hennes torra, döda hår.

Döv men inte blind

Om att ej ha "öron att höra med" men att se...försent. Se till så att du inte blir ett blockhead.

Jag står med örat

pekande mot vinden,

men ser bara långt borta

en gul och vit blixt.

Han kommer med molnen,

med kanon och kvartett,

men för mig bara ett ljus

etsat i fjärran,

gnistan i molnet,

elden mot väggen

ljudlöst skrivande

därpå för hand.

Jag står med örat

pekande mot vinden

döv för de ljusa ljuden,

men ser en gul och vit blixt.