Nattugglan

En annorlunda skogspromenad.

Då var skymningen

borta igen...

Nej, men titta, 

längst ned 

vid ena foten

sitter en uggla 

med lysande ögon -

hör hur vackert 

han kallar mitt namn,

att vi skulle 

färdas tillsammans

genom mörkret.

Nattovädret

Madrömsfärd.

När natten kom 

och bar sina mörka moln;

de tunga kuddarna 

som är hennes beskydd.

Där hennes folk sover 

såg hon linjen av bränningar

och stranden för det rika skeppet.

Skrattet från hennes mörka läppar

lät grovt och ekande.

De verkade hest stöna nu 

mellan guld och hennes gamla beskydd 

under vattnet.

Döda, bleka och svarta rop

flög snart från läpparna.

Ett svagt rop som från sjömän i nöd,

som vaggar och fumlar i vattnet. 

Det var hemskt.