Hab.3:17-18.
Om fikonträdet inte skulle blomstra,
och ingen skörd gavs av vinstockarna,
sviker mig olivträdets frukt,
även om åkrarna inte gav mat
om fåren drivs ut ur fållan
och det inget boskap finns på åsarna. . .
vill jag ändå glädja mig i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
Herren YHWH är min styrka!
Han gör mina fötter som hjortens fötter,
Han får mig att trampa ned höjderna
framåt och hemåt till suverän nåd och seger.
En ömhetsförsäkran.
Jag bär dig som en ryggsäck
om jag ska gå i parken.
Jag känner igen din figur i varje bild
på gatan.
Jag ser ditt ansikte i alla fönster
och när tåget sjunger
som en sång genom snön.
Jag letar bland kontinentens städer
efter ditt namn,
som jag skrev med fingret mot fönstret.
Rötter.
Med några blad och en stjälk
säger du så bra vad jag inte kan säga:
att jag skulle sluta skriva för alltid
om jag hade en bit av förnuft.
Och allt detta skulle jag inte vilja tysta
ty allt vad det har att göra
med öde och dunkelhet
verkar vara ovärdigt att förklara
när jag avslöjat en rot
I din tystnad och dina marktårar.
