Ett öde.
Glöm honom.
Lämna honom.
Mätt mot allt
som är större,
i allt som är
mindre i allt,
registrerar han
sig knappt.
Och nu-nu-nu då
är den där tjuven
redan borthuggen.
I allt är inget
allt i honom.
Inget är
för honom nu,
bara för den
som äter
betryckets bröd
av vanära och fläck,
en väv av hopplöshet.
Världsmedborgare, eh?
Steg för steg blir du invandrare
hur mycket inföding du än är.
Vare sig du vill det eller inte;
oavsiktligt, tillfälligt, borta, hemma.
Strandad på denna onaturliga terrass
utan att någonsin helt och fullt landa.
Världstillvarons döda stormästare.
Förlorade skändligheter kvarstår
som hemligheter i skåp och kistor
samt i grottor och i diken,
under vatten, madrasser eller löv,
låsta, inlåsta, låsta - och döda.
Får inte grävas upp.
