Landets mörka melodi

Vibrationer.

Du kallas för den mörka världen,

en mörk melodi i det omväxlande folkspelet.

Landet och kullarna vi inte vill ha,

varken dockornas magiska ljud eller chatt.

De svärmande fåglarna flög iväg.

Landet, vars själ försvann med vinden

och jordens vandrare såg dess liv

dunsta i den rosiga sprickan av lidande

och det glödande andetaget

som frös till ett slumkvarter.

Landet där man skälver i olyckliga dalar,

där bergsanden lockar oss och lurar oss,

och i de mätlösa utrymmena ljuder skalmejan

ett genomträngande och intagande ljud

Vår egen röst är dämpad.

Ändå har människan sjunkit ned vid dina fötter.

Alla de som någonsin drack av din berusning,

som sett färgen på din ört, känt doften i ditt hem.

Och under den milda smekmånaden

har tärnan hört talas om vargen som bor i dig.

Landet mellan träd, solljus och mörker,

på ena sidan av bergspasset viftar, viskar

ljudet av den gyllene kalken, varats hymn -

och över berget, kört genom sandslammet,

suckar den torra öknen i en glödande glöd.

Sökte i dina utrymmen, sökte efter din varelse,

sökte efter din mörka själ, gjorde sångaren

som reste genom landet och läste ditt ansikte.

Jag ser ett evigt skrivande från Skaparens hand

i förväg. före den mänskliga foten.

Jag återvände och fångade in strängarna,

ljud sprang upp från källan sent på kvällen.

Nu förvandlar det sig till en melodi i mörkret,

som paras ihop med sångspegeln i ditt ansikte.

Det är dags för den mörka symfonin.

Nyheterna

Några kverulantiska tankar efter den nyliga nedstängningen av SwebbTV av YouTube/Google/MSB/Morgan Johansson.

Den moderna vanan att skriva "expert:...", "professor:..."som MSM-journalisterna tillämpar beror, enligt min teori, på att både professorklassen och journalistklassen är olyckligt politiserade. Det betyder att budskapet är viktigare än faktabasen.

Naturligt är att när man rapporterar så hittar man en källa som är objektivt tillförlitlig, inte en som man håller med. Men om ideologin är det viktiga och den fortsatta tillgången till de stadiga intervjumålen likaså, så är titeln det enda man har att gå på. Är det verkligen ministern för ideologisk inrikes säkerhet, Morgan Johansson? Är det verkligen en professor i klimatbekännelse eller en i queerteori?

Med följd att rubriken blir ett godtroget "expert:..." så säger man att svart är vitt. Demokrati enligt Morgan Johansson. Slask enligt Bianca Ingrosso. Väjdegjund enligtStatsminister Löfven. Bla bla bla. Jag vet precis hur de lär sig källkritik. Det sammanfaller väl med hur den sene Ordförande Mao lärde ut den då han framlagt sin trevärldsteori.

Det typiska sättet är att jämföra historien internt. Hålla ihop det så som berättaren lägger fram det, med marginal för att han vet något litet bättre vad han talar om än den som bara kan nödsvenska. Stämmer detta sedan inte med vad man faktiskt vet och kan kontrollera, inte mot någons speciella ideologiska bakgrund, utan mot rimligt trovärdiga och även andra oberoende källor, så är det blott propaganda det handlar om. Inte bara i nöd och lust? Det blir likväl alltjämt: "expert säger:...".

Eller för den delen: "Bomben placerades i självförsvar då mannen ansåg sig hotad". Eller hemma hos terroristens fru, efter dådet: "Hon ser ut genom de fina gardinerna, köpta på Hemtex, suckar när hon tänker på inbördeskriget i Kafkanistan och säger att hon trodde att mannen höll på att bygga en radio och utbildade sig till bagare. Hon har inga anhöriga i hemlandet men ringer sin mamma och pappa där, någon gång, för att höra hur det går". Gnål, yl och snyft i dummokratins namn.

Nyheterna, var det. Hur länge till orkar du uthärda?

Ditt porträtt

Återblick.

Jag hade din bild på väggen

där den var i silverramen,

det var ett skal mot väggen,

som du plockade upp

och kastade för mina fötter;

din skam och ditt ömma leende krossat.

Till hjärtslag och ilska i en storm

blev jag.

Åh, flicka, jag ville ha min smarta dag

hälla ut den i den lilla förstörelsen.

Jag ville ha de tunna minnena

av splitterglas och gammalt tryck

av bleknat porträttpapper

som kommer att kastas

på den tråkiga askhögen.

Men när jag gick tillbaka

och hästens spår bakom mig

var på pendeln, var körningen

och vårdslösheten ur min kropp.

Kunde jag bli förvånad

över takten och den nyfödda smärta

som är tyst här inne i mitt hjärta

när jag var bittert ensam

och ensam var även din bild

någonstans bland skärvorna och splittret

av min själ och det var klart för mig

att spika upp mitt hjärtas mörka vägg.

Nu ber jag dig bara att skicka en ny igen:

Ett nytt silverporträtt av dig -

av alla tidigare år för oss

i all dess glöd och passion, som brann ut

och jag satt trött ned

efter att ha längtat efter dig.

Kan plocka upp bilden på väggen

kan piska på min häst tills den sparkas,

kan borra tusen splitter i mitt hjärta.

Ditt porträtt.