Om barns vishet.
Barnet har lärt sig psykologi
Vid en tjusigt ringa ålder av tre år
När vi skäller ut henne efter en fadäs
Gör hon först bara ett hemskt väsen
Sedan gråter och bönfaller hon med sorgset ansikte
Hon leder oss så i en ganska lustig jakt
När inget av detta fungerar så bra
Lägger hon till ett charmigt sätt i sin vädjan
Ursäkta då, giv mig så söt förlåt
Hon vinner åter igen högsätet
Och HERREN skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltidligga över och aldrig ligga under, om du hör HERRENS, din Guds, bud, somjag i dag giver dig, för att du skall hålla och göra efter dem (Deut.28:13).
Intensitet i allt vi möter
I hushållsarbete och vardagssysslor
I omhändertagandet av barnen
Med flyende himmelsk glädje men ändå jordnäraförankring
I sorgens värk eller bultande smärta
I tystnad, stillhet eller i väldig storm
Tillsammans med medvandrares goda bistånd
Med livlig kontemplativ ensamhet förgylld
Återvänder vi, förnyade med nåd
För att åter gå först i mänsklighetens tåg
En reflektion från kanadensiska jaktmarker.
Jag har ofta sett den blyga dovhjorten stilla sig i gryningen
Då Red Coat Mounties borstade sig genom skogsrikasnårvägar
Varma hjärtan misslyckades med att förklara bristen påbyte
Så jag förråder inte ett ödmjukt öga att vilt skjuta vilt inärheten
Det kämpas där för att stilla ett hjärta och en hjärna medgevärregn
Andas djupt in tall- och barrlukten som vindarna driverfram
