Tankar över Gen.2:15-17, 3:15,21, 1Tim.2.13-14 och Upp.12:1-2.
Paradiset var förlorat
när hon kunde smaka
den förbjudna frukten;
månatliga nattskuggor
förnyar den ursprungliga hösten;
men vilar i hennes länder
gör den apokalyptiske gossen.
Tanke & Text
Tankar över Gen.2:15-17, 3:15,21, 1Tim.2.13-14 och Upp.12:1-2.
Paradiset var förlorat
när hon kunde smaka
den förbjudna frukten;
månatliga nattskuggor
förnyar den ursprungliga hösten;
men vilar i hennes länder
gör den apokalyptiske gossen.
"De vuxna säger att ungdomen är den bästa tid man har...", som punkbandet Skabb hade det.
Vänskap är inte vad man söker
utan ungdom och nöjen.
Ungdomen, frisläppt efter sitt
erkännande av sin fåfänga
och som i gengäld
erbjuder sin ungdom till unga
såväl som inte längre unga.
Så kontrollerar de
denna visdom tillsammans:
kontakterna man letar efter
och alla livets bekvämligheter.
Med ett tillägg: mänskligheten.
Simpelhet.
Även på spårvagnen
är kvinnan med shoppingväskan
en boj på ett öppet hav.
Hon tänker på vattenljus
och dagning.
Mannen med de bleka ögonen
ger efter för fluktuationerna,
han tänker på öl och sjöjungfrur.
Kvinnan älskade honom
och genom åren
har hon för honom
haft ett ansikte
av virkad röd brysselspets.
Myrorna i staden
tar varandra för givet
titt som tätt
för natten är en flod
och så kan myrorna flyta med.
Några kommer att gå i land
och vissa måste sjunka
men andra kommer
bara att få blåmärken
och komma hit igen
imorgon kväll
för att dricka.