Bön på natten

Klag.2:9.

O Gud,

jag ber dig

min sol, Herre,

låt mig hålla

min balans,

mina sinnens balans,

för jag är rädd.

Kan detta verkligen hända?

Den mannen 

eller anden

är ett splittrat stänk,

förlorat bit för bit

som vill bryta ned 

min ande.

Herre, behåll

mitt hela jag,

glad och oskadd,

för jag vill stanna

där jag är,

veta vad jag är. . .

veta att jag vet. . .

veta att jag är. . .

mänsklig.

Framför allt människan

med sin själ och ande,

särskilt med din Ande,

är liv utan mått

eller ihåliga lufthål

ty Herren 

är där.

Så är jag mejslad

Gen.2:7.

Först sänkte du mig

i garvsyran i din skål,

ödet som min medfödda väg

härdat och uppmjukat.

Då högg du bort 

det värdelösa och oslipade

och band mig till din stav

med tunga vikter på min fot.

Som en som betalar för sina skulder,

hade du mig med din sele

rörde mig upp mot åsen,

virvlande fram med fötterna

där jag vimlande svänger 

fram och tillbaka.

Du gnuggade mig med grov sten

tills min varelse brinner som eld.

Och bara se hur vit är huden

i hela ladan och allt däromkring.

Även om min kropp går igenom vatten

och eld kommer jag att uthärda allt.

Du är min tillverkare som mejslar mig,

och jag är förberedd för evigheten.

Baksmällan

Bakrus.

Utan mig skulle det inte 

bli något vått,

sa vattnet till baksmällan.

Utan mig skulle det inte 

finnas en katt,

sa den berusade tamkatten.

Sedan föll baksmällan

och katten 

i vattnet

och båda blev våta,

men särskilt baksmällan.

Och det fick vattnet

att också få en baksmälla.

Men baksmälla fick

inte katten.

Vattnet var för det

för vått.